Verkeåns naturreservat är Skånes största och är ett populärt utflyktsmål där det är fint och omväxlande och ibland strapatsrikt att vandra. Landskapet som Verkeån rinner igenom är omväxlande med många och djupa, vackra och fantasieggande raviner, barrskogar och lövskog, åkrar och ängar samt sandiga backar ner mot havet. Brösarps backar ligger här med utsikt mot havet. Det finns riktigt fina vandringsleder här. Backaleden går längs med Verkeåns södra ände och Skåneleden längs den norra sidan. Förutom att Verkeån passerar genom Christinehofs Ekopark också finns det där lite kortare vandringsleder som även passar för rullstol och barnvagnar.
Frodig natur och rikt djurliv
Verkekån startar på Linderödsåsen där den har sina källor. Det är backigt av böljande kullar hela vägen till havet och tills den når havet har ån fallit ner 180 meter. Längs med ån finns det vattenfall i varierande fallhöjder där den högsta faller i olika platåer i 23 meter. Det kalla och rörliga vattnet gör att växter och djurliv också frodas. Där finns forsärla och kungsfiskare bland fåglar och i vattnet finns öring som leker i forsen, Stensimpa finns också liksom bäcknejonöga. Verkeåns vatten strider fram i ravinerna och luften är klar och frisk där ån tar sig fram genom landskapet.
Egentligen är Verkeåns naturreservat inte bara ett enda reservat utan två. Verkeån sträcker sig från Linderödsåsens käll
or och ut i havet vid Haväng. Det är den östra delen av naturreservatet, men numera har naturreservatet ombildats så att den västra delen rinner till Hallamölla som ligger ungefär två kilometer nedströms från Alunbruket i Andrarum och det är där i Hallamölla som Skånes högsta vattenfall finns. Den ingår i Verkeån. Vattnet faller i 23 meter i fem forsar. Just här har havsöringen en naturlig trappa att forcera på sin väg uppströms till sina lekplatser. Att se vattenfallen och kanske få syn på havsöringens vandring uppför strömmarna är fint att se. Just på våren flödar vattnet extra mycket och starkt så det gäller att vandra här försiktigt och se upp för stup, hala stigar och stenar.
Fornlämningar och väderkvarnar
Hallamöllan kan man få se i bruk på Möllornas dag en gång om året. Förr fanns det många kvarnar längs med ån som användes på olika sätt. Den östliga delen av naturreservatet består av stora sandbackar och åsar. De skapades under inlandsisen. Människor har bott längs med Verkeån sen stenåldern. Det finns många fornlämningar kvar att se. Kullarna och backarna är idealiska som betesmark. De har troligen varit utan skog och med bara sparsamt med träd sen 1600-talet.
Att Verkeån rinner igenom landskapet märks genom att det växer träd längs med hela ån som om det vore en allé för vattnet. Vattnet är svalt även på sommaren tack vare att det rinner till kallt grundvatten också. Det finns därför gott om syre i vattnet som gör att djurlivet år rikt både i vattnet och runtomkring.
